Censurpsykosen i västvärlden
I hela västvärlden pågår ett nytt fenomen kring användandet av internet. Regeringar, EU och toppolitiker lämnar förslag efter förslag som på olika sätt begränsar sociala medier och yttrandefriheten.
Sen internets begynnelse under 90- och 2000-talet har mycket ändrats. Både till det bättre och till det sämre. Då var internet Vilda Västern, men nu är det helt annorlunda. Under mitten av 2000-talet kom sociala medier och förändrade hela landskapet. Bland annat öppnade sociala medier upp för ökad politisk diskussion. Vilket intensifierades under 2010-talet.
Techplattformar som Twitter och Facebook blev nav för politisk kommunikation, med Twitter i synnerhet som debattforumet. Detta gjorde i sin tur att bolagen som ägde de sociala medierna fick enormt inflytande — något som fortfarande märks idag.
Men det finns en baksida som med tiden växte sig större. Kriminalitet, terrorism och hot mot barns välbefinnande blev regelbundna problem på varje plattform. Människor samlades på internets baksida för att utföra de absolut sjukaste handlingarna.
Samtidigt växte flera rörelser online, rörelser som skulle ha enorm påverkan på samhällssamtalet. Mobilisering online försköt det politiska samtalet sakta men säkert till att fler och fler vaknade till realiteten som den politik som förts sen 90-talet. Från 2015 och framåt när massinvandringen var som absolut störst till Europa började invandringskritiken på riktigt att växa och overtonfönstret flyttades högerut. Det etablerade narrativet sprack och helt plötsligt skrevs det om “extremhögerns frammarsch” varje vecka i europeisk massmedia. Informationskontrollen och narrativet som etablissemanget erhöll, det gled ur deras händer.
Under början på 2020-talet började något nytt att växa fram. Westminster klubbar igenom the Online Safety Act år 2023, Sveriges dåvarande EU-kommissionär lägger fram förslaget om Chat Control 2022, Australien och Spanien inför 16-års gräns på sociala medier 2025 och 2026 respektive. I Sverige börjar flera partier diskutera liknande förslag. Allt görs med samma officiella anledning, men under ytan döljer sig något mycket mörkare.
EU:s massövervakningsprojekt: Chat Control
The Regulation to Prevent and Combat Child Sexual Abuse eller som förslaget är mer känt som Chat Control. Detta är ett lagstiftningsförslag från EU-kommissionen som lades fram av dåvarande EU-kommissionär och socialdemokraten Ylva Johansson år 2022. Lagstiftningens syfte är att motverka vad som kallas för CSAM, dvs. barnpornografi. Ett enormt problem på internet som måste motverkas kraftigt.
Det stora problemet är att sättet som Chat Control vill motverka detta, är genom att massövervaka hela Europas befolkning. Denna lagstiftning skulle totalt röja undan all krypterad kommunikation och ge EU, staten, tredje parts bolag som står för skanningen och övriga tillgång till dina meddelanden och bilder. Förslaget har sågats sönder av integritetsaktivister, datorsäkerhetsexperter, systemkritiker och helt vanligt folk. Men trots denna enorma kritik fortsätter EU-kommissionen att dra i förslaget och försöka få igenom det. Detta bevisar hur EU inte bryr sig om befolkningen utan endast om att fortsätta det överstatliga och federala projekt som de uppenbart vill få igenom.
Men hur skulle skanningen gå till? Jo, förslaget lyder att tredjeparts AI ska skanna alla meddelanden och bilder som skickas. En AI som inte bryr sig om någon kontext eller för den delen kan läsa fullt rätt — vilket kommer öka risken för false positives och riskera att förstöra livet för oskyldiga. Är detta demokratiskt? Knappast.
Bakdörrar i krypterad kommunikation skapar flera enorma problem. Bland annat kommer inte säkerhetsklassad information att effektivt kunna skickas mellan bland annat SÄPO och Polisen, eller inom Försvarsmakten. För om en bakdörr finns kommer alla kunna använda den, staten, EU och även cyberkriminella grupperingar. Inte nog med att det är ett individuellt hot så är det även ett direkt hot mot rikets säkerhet.
Så vad tycker den svenska regeringen om detta fullständigt ogenomtänkta, farliga och dåliga förslag? För att citera EU-minister Jessica Rosencrantz (M):
”Det är en balans som regeringen kan ställa sig bakom.”
— Jessica Rosencrantz (M), EU-minister till Svenska Dagbladet
Ja, officiellt stöttar regeringen förslaget. Men det råder en spricka inom Tidösamarbetet där KD och SD motsätter sig Chat Control medans Moderaterna och Liberalerna fortsatt stödjer det. Däremot så återstår frågan hur stor roll det faktiskt spelar. Gång på gång har EU-kommissionen försökt få igenom förslaget genom EU reglerade bakdörrar som möjliggör att impopulära förslag ändå kan genomföras. Men processen har haltats flera gånger, men än är faran inte över.
Värre dystopi i Storbritannien
Den 26 oktober 2023 antogs Storbritanniens Online Safety Act (OSA), dess officiella syfte är att skydda barn från skadligt innehåll. Verifieringen av åldern sköts genom att en användare skickar in ett foto på sig själva och sin identitetshandling. AI kan också användas för att scanna ansiktet och estimera åldern. Detta är något som gjort att faktiskt bra innehåll som sidor som hjälper folk som lider av psykisk ohälsa begränsas, grupper för hjälp med missbruk begränsas, till och med wikipedia artiklar om mörka ämnen begränsas.
Denna åldersverifiering gör att vad du gör online direkt kopplas till din faktiska identitet. Detta raserar både anonymitet och integritet. Kombinerar man detta med Nationality and Borders Act från 2022, denna lagstiftning kriminaliserar invandringsdiskussioner som skadligt innehåll, därmed faller detta även under OSA.
Storbritannien har alltså indirekt kriminaliserat invandringskritik, samtidigt som landet har liknande massinvandringsproblem som vi själva har haft. Vi ser ständigt hur folk grips för vad de skriver online, när de kritiserar invandring. Landet som en gång sågs som yttrandefrihetens bastion har nu förvandlats till en auktoritär dystopi.
Censurpsykosen började på riktigt i Storbritannien och det är där vi ser de mest dystopiska resultaten. Men det är inte bara i Storbritannien detta existerar. I Australien införde de en liknande lagstiftning 2024 som satte åldersgräns för sociala medier, även det här ska genomföras med åldersverifiering på samma sätt. Spanien pratar också om att införa dessa system och förbjuda anonymitet online. Våra egna lagstiftare i Sverige diskuterar också dessa restriktioner. Socialdemokraterna gick 2024 ut med att de vill införa krav på att sociala medier användare ska legitimera sig för att använda sociala medier — med anledning av att motverka “hot och hat”. De föreslog även i oktober 2025 att sätta åldersgräns på sociala medier, något som också utreds av regeringen där Liberalerna är särskilt pådrivande.
Vad har satt etablissemanget i denna masspsykos?
Något måste ha avlöst denna masspsykos. Kollar man på trender de senaste tio åren blir det ganska uppenbart varför varje land i väst nu inför dessa dystopiska förslag och lagar.
I närmare ett sekel har det vänsterliberala etablissemanget bestämt narrativet, 68-vänstern och den senare 90-tals globalistiska nyliberalismen har satt agendan under de senaste decennierna. En agenda som grundar sig i att religiöst följa narrativet om att gränser är förtryck, att mångkultur är framtiden, massinvandring berikar och misstänkliggörandet av all form av stolthet över sitt land och sitt folk. All kritik mot denna världsbild ramades in som rasism, fascism, hot och hat — även när det gällde fullständigt legitim kritik. Detta skapade, särskilt i Sverige en otroligt snäv åsiktskorridor.
Under 2014-2016 drabbades hela Europa av den enskilt största flyktingkrisen sen andra världskriget. En kris som förvärrade de redan existerande problemen som fanns tack vare det vänsterliberala etablissemangets åsiktspaket. Under bara dessa tre år kom närmare en halv miljon invandrare. Det var också under denna period som massinvandringens problem visade sig öppet för allmänheten. Skjutningar gick i höjden, gäng tog över hela områden i svenska städer, svenska ungdomar förnedringsrånades och våldtogs på de mest brutala sätten.
Men detta ledde naturligtvis till en ökad invandringskritik, en mobilisering som fördes främst online. Under hela det sena 2010-talet växte den patriotiska rörelsen online, invandringskritiska partier fick ökat stöd. Rubrikerna från nyhetsflödet läste “The Rise of the Far Right” och liknande titlar. Allt för att smutskasta och misskreditera vågen av invandringskritik.
När tillväxten fortsatte främst på sociala medier under 2020-talet började etablissemanget svettas på riktigt. Deras narrativ som de styrt i flera decennier revs upp i grunden. Yttrandefriheten online sågs som en risk, fel åsikter blev farliga på riktigt. Samtidigt kom rapporter om en annan oro, hur sociala medier och vad barn kollade på där steker deras hjärna. Ju mer internet växte, desto mer slaktades våra ungas fokusförmåga, läskunnighet och andra viktiga funktioner. Detta är reella problem som behöver motarbetas.
De lösningar som började föreslås kunde användas även för att tysta systemkritikerna genom att införa breda lagar mot “hot och hat”, kräva åldersverifiering och därmed röja anonymitet. Barnskydd används för att strypa yttrandefriheten och integritet online. Vi ser det med alla förslag, alla säger att de förs igenom för att skydda barnen — men alla implementationer skyddar inte barn, de sätter istället press på invandringskritiska röster online.
De inför dessa lagar för de är rädda, rädda att tappa den makt som hållits i 50 år. Det handlar inte om barnskydd, det handlar om att ta tillbaka kontrollen över narrativet. Dock kommer det inte ändra det faktum, den nationella rörelsen växer mer och mer för varje dag trots allt det här. När väl första dominobrickan är släppt, kommer resten följa efter.