Förvaltandet av det svenska folket - en konservativ plikt
I en tid av oändlig förändring ser vi en oroande utveckling. Svenskar reduceras till papper och administration istället för ett folk med ett arv. Som konservativa är det vår plikt att förvalta arvet.
Förvaltarskap, eller förvaltarskapsprincipen som det också kan kallas, är en princip som har sin bakgrund i den konservativa och kristdemokratiska idétraditionen, men kan spåras tillbaka längre än så till Edmund Burke. Burke (1729-1797) var en brittisk filosof, statsman och politisk teoretiker. Han är mest känd som grundaren av konservatismen. Förvaltarskap har alltså varit en del av den konservativa ådran under hela dess existens.
Världen som vi ärvt av våra förfäder finns inte enbart till för oss, utan det är vår skyldighet att föra vidare arvet till de kommande generationerna. Vi kan således inte ignorera problem som miljöförstöring, svag ekonomi, svält. Därför går det inte att sitta stilla och klaga på problemen utan att göra något. Vi är länken i historiens kedja, vi är den koppling som binder samman förr och nu.
Förvaltarskapsprincipen appliceras även på traditioner, kultur och normer. För oss konservativa så är dessa också en del av förvaltarskapsprincipen, de är något som ska bäras och föras vidare till kommande generationer. Rimligtvis borde då även kulturens bärare — nämligen det svenska folket förvaltas.
Folket och nationen
Svenskar är mer än ett papper, mer än skattebetalare, mer än juridik och administration. Svenskar är ett folk, med en tusenårig historia, ett folk med en rik kultur och traditioner. Svenskarna har ett arv som sträcker sig tillbaka till vikingarna, kristnandet, och Stormaktstiden. Det är ett ytterst unikt arv som våra förfäder gett oss.
Idag har termen svensk urvattnats tillräckligt. Enligt vissa ska det endast räcka med att bo här, jobba och betala skatt för att vara svensk. Detta förnekande av svenskars existens är exakt varför konservativt nationellt förvaltarskap behövs, varför vi bör applicera samma princip på nation och folk som vi gör för kultur och miljön.
Vårt hem är Sverige, landet som vi ärvt av de som kom före oss och som vi ska förvalta vidare till kommande generationers svenskar. Sverige är inte bara ett statligt projekt — det är en levande organisk gemenskap.
Nationsförvaltning för fäderneslandet
Det brukar sägas att “land skall med lag byggas”, en otroligt viktig princip. Men utan något land, utan någon nation — då finns det inget att bygga med lag. Kulturen, traditionerna och normerna, de existerar inte i ett vakuum. De kommer inte från tomma intet, de kommer från nationens folk. Vår sociala sammanhållning, moraliska kontinuitet och normer vilar på svenskarnas ställning i sitt hemland.
Folket är inte utbytbart, det är inget som kan definieras med endast ett pass, jobb, skatt eller att du bor i landet. Därmed kan det svenska arvet inte reproduceras i efterhand. Det enda som reproducerar svensk kultur, traditioner och arv är svenskarnas kontinuitet.
Det finns en mängd förslag för att det svenska folket kan förvaltas. De viktigaste förslagen är är att helt stoppa migrationsinflödet och inleda den storskaliga återvandringen. De demografiska utmaningarna är bara en av de många problem som återvandringen skulle lösa.
Men det viktigaste är att öka barnafödandet. Under decennier har liberaler och socialister systematiskt nedmonterat familjebildningen. Det har blivit dyrare att bilda familj, allt ifrån skatter till mat- och huspriser har gjort det ekonomiskt ohållbart. Den ökade kriminaliteten har gjort att par inte vågat bilda familj. Det vänsterliberala åsiktspaketet har varit vurmande för feminism, normkritik, och att misstänkliggöra kärnfamiljen, könsnormer och familjebildning i allmänhet. Vi måste återgå till att göra familjen till norm. Genom att både göra det ekonomiskt och ekonomiskt säkert att bilda familj, samt flytta värderingarna tillbaka till det traditionella. Då kan vi få upp barnafödandet och förvalta det svenska folket och nationen.
Naturen är värd att bevara
Svenskarna kommer inte från ingenstans, vårt hem är Sverige och den svenska naturen har format oss. Allt från fiske till jordbruk har format hur svenskarna levt och verkat. Vi ärvde jorden från förfäderna och som svenskar — är det vårt ansvar att föra vidare naturen till kommande generationer.
Sveriges natur är inte en resursbank för globala företag. Svensk natur är till för svenskarna — som en del av vårt nationella arv. Vi har fått i uppgift att förvalta våra skogar, kustlinjer och odlingsmarker.
Likt naturen måste vi bejaka den kultur som sprungit ur folket. Nationellt förvaltarskap handlar också om att bevara den svenska kulturen, de traditioner vi firat i hundratals år, svenska språket och lokala sedvanor. Det pågår just nu en debatt i vänsterliberala medier om Ramadan ska räknas som svensk högtid. Svaret är väldigt enkelt: nej. Ramadan är inte en svensk högtid, det har ingen historisk eller kulturell förankring. Högtider är inget som bara kan läggas till och tas bort utan förankring i historia och kultur. Svenska högtider är midsommar, jul, valborg och påsk. Våra högtider är förankrade i gammal hednisk bakgrund och kristen prägling. Utan aktivt deltagande och med urvattnande av vad som anses vara svenska högtider kommer kulturen förtvina.
Kulturen stöttas på flera sätt, mycket genom att hjälpa hembygdsföreningar och lokala kulturinstitutioner föra vidare både svensk och lokal kultur. Även föreningslivet och civilsamhället är viktigt i detta, särskilt att vi främjar svenska föreningar som driver kulturbevarande. Det borde inte endast vara statens uppgift att bevara svensk kultur och det svenska folket — det bör ligga i samtliga svenskars gemensamma intressen.
Ska Sverige fortsätta vara Sverige måste en konservativ nationell förvaltning av folket, kulturen och naturen påbörjas. I närmare 40 år har motsatsen förts, tiden rinner ut och Sverige blir mer och mer oigenkännbart för varje dag som går. Förvaltarskapet handlar inte om bakåtsträvande — det handlar om att bevara vad som är vårt och som vi ärvt av de som givit blod, svett och tårar för att bygga upp vårt land. Starten till detta är att säga som det är: Sverige är svenskarnas land.
Väl skrivet, Gustav!